Linas vardag

Nu har vi haft vårt första besök här och det blev en hektisk och välfylld helg med Carro. Hon kom med solskenet hit, så det stektes lite på plajan när vi testat de höga vågorna med all uppriven smuts. Vi hann även med shopping (såklart), catwalk, fika, grillning på Golden bay, skum taxifärd (minst sagt...), marknad i Marsaxlokk, picknick vid Peter's pool, expedition i poolens trakter och en smarrig fiskmiddag i Valletta. En sån där bra helg med andra ord. Sen fick Carro återvända till gråa (?) Uppsala och vi till vår friidrott med finslip av sprinttekniken. Det var kul att visa vårt place för en gäst, så man påminns om att vi har det ganska bra trots allt och det gav en hel del ny energi till vår vardag...
                                                                       

Idag begav Åslund och Schols sig till Marsa, som är friidrottsarenan här, för att ha stafett. Trodde vi. Ack så fel vi hade, det var ju på universitetet vi skulle vara. Kom därför till universitetet lite senare än planerat, men vår bäste pedagog Ivan var mycket trevlig mot oss och vi gled fint in i lektionen. Dock hade vi varit med om en otrevlig situation på vägen i närheten av Marsa. Runt en stor rondell står det massor av mörkhyade människor och hänger i små grupper. Vi har undrat vad de gör där, men antar nu att de står och säljer sig själva. Stackare. Men hur malteserna behandlar dessa människor är verkligen skrämmande. Vi har hört att de är främlingsfientliga och inte gärna ger en hjälpande hand till (oss) utlänningar, men idag på vår tur mot Marsa fick vi en chock. Som ni säkert förstått är detta land inte gjort för att gå och därför blir det mycket svårt att passera vältrafikerade vägar där övergångsställen och dylikt är obefintligt. Vid en av dessa vägar kliver en mörkhyad kille ut i vägbanan för att stoppa trafiken så att vi kan passera. Då håller flera bilar och även en lastbil på att köra in i honom, där han står och upprepade gånger försöker stoppa dem. Det mest skrämmande var då vi vänt och insett att lektionen inte var på Marsa och vi skulle passera vägen igen. Då klev vi ut i vägen och genast stannade bilen och vinkade fram oss. Vilken attityd! Jädrans främlingsfientliga människor tänkte vi och gick arga mot universitetet. Väl där hade vi en hektisk dag fylld av ganska intressanta lektioner. Faktiskt. Dock har vi börjat bli lite grann utmobbade av tredjeårsstudenterna då vi hyshat dem under lektionen när de pratat. Inte uppskattat, men det skiter vi i! Istället för att lägga energi på dem gymmade vi och sprang hem med våra fullastade ryggor.