Femte raka. Utan motstånd. Bra jobbat!
Gårdagen, kvällen och natten var verkligen underbar! Känslan sitter i idag, den där glädjen och lite chockerande känslan, över att än en gång fått se byn vinna på Studenternas. Det trodde jag kanske inte när jag cyklade dit...
Började som sig bör dagen med bandybrunch hos Elin. Fortsatte sedan genom Stadsskogen, parkerade hojen och möttes av alla bussar som letat sig till bandystaden. Inte världsmycket drag innanför staketen, så det blev en repa ner mot Svandammen. Väl där hördes välkända hejarop när klacken närmade sig oss. Vi slank in i mängden edsbysupportrar och fick äntligen den rätta stämningen. "Vi är mästarna, mästarna från Hälsningland. Vi är röd och blå, och oss kan ingen slå - för vi är oslagbara!". Jag gick och bara njöt. Tills far ringde och sa att de var framme. Gick till deras buss och möttes av lite mer överförfriskade människor. Många ser finalen som ett högtidligt festtillfälle! Efter en lång kö in till området var vi sedan uppe på E3, där Carro och Christina redan gjort sig hemmastadda. Sen började matchen. Jättekonstigt. Öppningen alltså. 1-0 bara sådär, likaså 1-1 och sen var det helt plötsligt 5-1 till byn efter typ en kvart. Helt otroligt dåligt spel av SAIK och förvånadsvärt bra (?!) av EIF. Det blev som en lång väntan på slutsignalen. Klacken var galen ändå. Liksom jag och Carro som lämnat päronen och letat oss ner mot mer drag på läktaren. Många kända ansikten stod och sjöng ikapp. Man blir aldrig nöjd!
När slutsignalen går är det som vanligt dags att traska ner på isen för att hylla hjältarna. För det är de. I alla fall då. Dagen hade fått en kanonstart som sedan följdes av Herrmiddag i Lurbo med spextema "På strecket". Well done! Eftersom man var på så bra humör just denna dag så skulle det vara typiskt dumt att bara åka hem till sin säng och sova tyckte jag och Elin. Vi tog därför med oss Micke och Silver och letade oss ner på stan. Silver försvann nånstans men vi hade siktet inställt - Svenssons. Har aldrig fattat vart det legat förut eller att det funnits överhuvudtaget men vilket drag det var där! Lite vimmelbilder får tala...












Idag ska jag bara njuta; titta på finalen, intervjuer och andra klipp. Åsså plugga såklart. Tjing!
"Vi är mästarna, mästarna från Hälsningland. Vi är röd och blå, och oss kan ingen slå - för vi är oslagbara!"