Linas vardag

Vemodighet, vilket tragiskt ord. Det är vad jag känner nu i alla fall.

En bitter lektion återstår denna termin och den ska innehålla opponering av uppsatser. Hua! Sen styr jag kosan norrut på onsdag, för att spendera hela 4 månader i mitt barndomshem. Har varit på blixtvisit där i helgen och kännt efter lite hur det kommer att kännas. Massa städning och omorganisering måste helt klart göras för att jag sånär ska trivas. Vemodigt som sagt. Lämna Uppis i vårgrönskan, med alla glada människor man träffat och lärt känna. En tid som är över. En bra sådan. Kanske den bästa.

I helgen var det orientering på schemat. Torsdagen gav ingen glad nyhet - borrelia. Suck! blev därför en lugn historia på lördagens medeldistans innan en läkarstudent och en "riktig" läkare konstaterade att det var bara att springa egentligen. Så då gjorde jag det på söndagen. Sommarvärmen tog knäcken på många och det gällde att inte ge upp. Massa sol på de torra hyggena + öppen tallhed. Massa transportsträcka också. Inte så rolig orientering m.a.o. men jag var glad att kunna springa! Ganska fort också. Men bara ganska. :-)

Lördagen var en riktig höjdardag ändå. Efter tävlingen for vi till Storsveden och röjde loss i köket (=skapade pastasallad). Efter det var det slappande i solen som gällde, för att ladda till kvällens höjdpunkt - tiokampen. "Dream team" vann såklart, bestående av Petra, Johan, Erik och mig. Totalkross på jonglering och trix med fotboll ledde till en promenadseger :-P Kvällen avslutades med grillat. Mumma!

Hemresan idag var inte alls lika rolig. Svettigt och tråkigt. Men det är sånt som hör till när man drar iväg på trevliga orienteringsäventyr! Årets första dopp avverkades också. I Skidtjärn. Som vi utnämnde till en sjö.