22 dec - rapport från Schols i Svea
Det är allt bra konstigt hur hemma kan kännas som riktigt hemma. Sån känsla var det igår.
Efter massa tåg- och busskrångel var det dags att dra norrut mot byn. Och när man åker buss 100 från Söderhamn, passerar ett snöoväder i Glössbo, Bollnäs i julbelysning och Ovanåker som det brukar se ut i decembermörkret. Kändes så overkligt att återvända, som om jag varit här igår men ändå inte. Snön hade ju kommit och de hade bytt plats på påstigningsskyltarna i Bollnäs. Det var väl typ det som hade hänt. :-) Annars är det sig likt.
Det bästa är nästan att få vara inomhus i värmen och titta ut på ett vitklätt landskap. I Valletta är det kyligt i vår lya, jag har frusit in till benmärgen en lång tid nu, då och då. Kanske därför jag blivit förkyld mer än vanligt. Måste tillägga att Åslund saknas vid min sida. Har blivit van att leva i symbios nu, men snart är jag ju tillbaka.
I morse vaknade jag 8 och titta ut genom fönstret. Mörker. Hade glömt hur mörkt det egentligen är. På Malta är solen upp ca 6.30-17.30. Lite annorlunda här. Började dagen med en promenix i friska luften och bara njöt av att inte trängas bland maleser och höra gubbar skrika efter en. Nästan inte en bil längs vägen heller, åsså fick jag pylsa på mig massa goa kläder. :-) Promenixen avslutades med snögubbetillverkning. Känner mig som ett barn på nytt! Barnsligt roligt var det även att jävlas lite med ospårad snö och dåligt vallade skidor i Kygel. Nötte runt på 1,5 km-slingan i en timme, med ett leende på läpparna. Tänk vad hemmakär man kan vara!
Efter massa tåg- och busskrångel var det dags att dra norrut mot byn. Och när man åker buss 100 från Söderhamn, passerar ett snöoväder i Glössbo, Bollnäs i julbelysning och Ovanåker som det brukar se ut i decembermörkret. Kändes så overkligt att återvända, som om jag varit här igår men ändå inte. Snön hade ju kommit och de hade bytt plats på påstigningsskyltarna i Bollnäs. Det var väl typ det som hade hänt. :-) Annars är det sig likt.
Det bästa är nästan att få vara inomhus i värmen och titta ut på ett vitklätt landskap. I Valletta är det kyligt i vår lya, jag har frusit in till benmärgen en lång tid nu, då och då. Kanske därför jag blivit förkyld mer än vanligt. Måste tillägga att Åslund saknas vid min sida. Har blivit van att leva i symbios nu, men snart är jag ju tillbaka.
I morse vaknade jag 8 och titta ut genom fönstret. Mörker. Hade glömt hur mörkt det egentligen är. På Malta är solen upp ca 6.30-17.30. Lite annorlunda här. Började dagen med en promenix i friska luften och bara njöt av att inte trängas bland maleser och höra gubbar skrika efter en. Nästan inte en bil längs vägen heller, åsså fick jag pylsa på mig massa goa kläder. :-) Promenixen avslutades med snögubbetillverkning. Känner mig som ett barn på nytt! Barnsligt roligt var det även att jävlas lite med ospårad snö och dåligt vallade skidor i Kygel. Nötte runt på 1,5 km-slingan i en timme, med ett leende på läpparna. Tänk vad hemmakär man kan vara!
Kommentarer
Trackback