Linas vardag

Det har varit riktig stolpe ut för många svenskar i OS. Inte minst för Kallur och Holm. JAg hade hoppats på två medaljer där, men tji fick jag, och resten av svenska folket också. Kan man kalla det otur? Eller är det dåliga förberedelser, opåverkbara krafter eller helt enkelt ouppnåeligt? Jag vet inte, men synd är det iallafall. Inte många grenar återstår nu, så de där åtta medaljerna eller vad det pratades om innan verkar körda. Om fyra år i London, då jäklar...

I skuggan av OS händer det inte så mycket i världen och framför allt inte i Edsbyn. Dagarna går och jag flyter med genom att bl.a. agera hushållerska i Sjolsgården. Det bakas bröd, lagas mat, tvättas kläder, plockas svamp, klipps gräs m.m.

Gårdagskvällens guldklimpar:   

Nästa vecka börjar skolorna här i trakten och min förhoppning är att få vik då. Lite trögt att gå hemma hela dagarna. Speciellt när jag känner mig hängig från förra veckan också. Löpningen slet nog mer än väntat och fest + lång tågresa på det har gett någon slags kråka i halsen på mig. Ingen vanlig träning men visst rör jag på mig. Skulle försöka cykla lite lugnt idag men det gick inte alls. Fick ont i vänster knä. Konstigt, eftersom jag inte känner något när jag går eller springer... Får se om jag lyckas väcka liv i kroppen till helgen, för då är jag anmäld på tunas tävlingar.

Det största som hänt i veckan är att Mia bokat biljetter till oss!!! :-D Den 25 september far vi söderut, som två flyttfåglar, mot värmen...